Jag vill att samelina ska bli glad igen och vilja vara med mej
men ja är inte behövd. När hon återhämtat sej och förhoppningsvis glömt av mej lite så tar ja livet av mej.
Det känns bara som om hela världen skrattar åt mej. Inget kan hjälpa mej nu,ingen vill hjälpa mej nu. Ja vägrar gå tillbaka till att leva för att det kanske blir bättre snart,det blir det juh inte. Dumma emily,varför var du tvungen att vara så sarkastisk. Dumma mamma,ja skiter i vad du tycker,samelina ska ha dom där hörlurarna.
Ja vill att åtminstone hon ska vara lycklig,och sen när han min lycka spelat nån roll. du skiter i mej,ja vet det.
när ja var fet hörde ja dej prata om mej i telfonen,"stackars mej,ja har en fet dotter!", eller när du ´pratade med carl(varför pratade du aldrig med mej)ja hörde er där ni satt,på kvällarna när ja försökte sova,"ida är så fet,vi måste få henne att banta". Eller så sa du det bara till mej;"men ida då,när ska du föda?!" sen skrattade du.
Hur fan tänker du? ja hadde inga vänner,ingen som va kär i mej,inga pengar ingen livs lust och ingenstanns att gå,och så sa du sådär. Ja hadde ingen. Ja var ingen.
Nu är ja där igen,och ja vet inte vad ja ska göra för ja vet hur världen är,den är orättvis och hemsk.
finns det nån som kommer sakna mej? Har ja kännt samelina länge nog för att hon ska sakna mej? ja önskar att ja bara kunde rymma,kanske kan ja det..nej,om ja stack iväg skulle ja inte kunna stanna nånstanns,och mamma och pappa skulle nog sluta ge mej pengar i hopp om att ja ska komma hem då,ja skulle dö..
fast det kommer ja juh iaf..
ärligt talat nu,kommer Emily sakna mej? på riktigt alltså,inte för att man måste säga att man skulle sakna nån om dom vill dö,skulle hon sakna mej?
Samelina skulle sakna mej,säger hon. Ja hoppas hon menar det,men ja tror inte det.
I vilket fall som helst,ja mår lite bättre nu.
Ja har iaf slutat skaka,och gråter inte längre.
Ja tror inte hon vet att hon förmodlingen räddade mitt liv
